beforeyesterday

Det finns så mycket man vill säga

Men det är svårt att säga det man vill säga

För man vet inte hur man ska formulera orden

Inte vet man heller hur man ska formulera meningarna

Men ändå står man där med hjärnan i högvarv

Och munnen redo för att säga de där orden, de där meningarna

Fast just i den stunden väljer hjärnan så klart att lägga av

Alla orden som en gång var redo att uttalas, ja de försvann helt enkelt

Inte nog med det

Torr i halsen blir man ju också

Inte så konstigt med tanke på att man stod med öppen mun i...

Låt oss säga en evighet, för det kändes ju som det

Sorligt nog slutar det med att allt det man vill säga blir osagt

Man framstår som ett pucko för i stort sett... Ingenting.

Ibland vill hjärnan inte riktigt som man vill.