beforeyesterday

... med bl.a. L. (found the gif here)

Något hände med mitt hår. Kanske blev det fem cm kortare, kanske tjugofem.......

I söndags var jag hos min goa kamrat Amandis för att säga farväl. Även hon har övergett Sverige, men till skillnad från min syster emigrerade hon till USA. Ringde i alla fall på hennes dörr med några muffins (som egentligen skulle vara kladdkakemuffins...) och grädde, som wait for it... Jag(!!) hade bakat och vispat. Vi satt en stund och pratade innan vi sade adjö till varandra. Det kändes konstigt att säga hej då, hade inte riktigt fattat att hon skulle åka. Det var skönt att vi hann träffas i alla fall, vem vet när vi träffas nästa gång : )

Som en avslutning av When in Seoul-serien får ni se lite hur vi bodde där borta.

☯

Dagen började kl. 04.00 för mig. Någon gång mellan 06.30 och 07.00 anlände vi till Davids trädgård för att delta i champagnefrukost tillsammans med NV09, min fina före-detta-klass. Efter det tog vi oss till skolan, jag höll på att gråta när Magnus, min före-detta-mentor "höll tal". Jag har lätt för att gråta. Jag lyckades få alla i klassen att skriva i min mössa, förutom AMANDA. Fattar inte hur, vi som hör till samma gäng.

NV09 sprang ut genom Sannarpsgymnasiets entré som den sjunde klassen om jag inte minns helt fel. Vi släppte ballonger hela gänget, det var färgglatt vill jag lova.

Min syster gjorde studentplakatet, p-e-r-f-e-k-t är ordet som beskriver hur den blev. Hon lyckades trycka in INFINITE:s (인피니트) logo på den, det är därför jag pekar på den och ler så stort på bilden (förra inlägget).

Flaket var nog det bästa på hela dagen. Det var så himla roligt att åka flak runt i stan och vinka på alla människor. Lycklig, det var jag. Förutom att mina fötter höll på att ge upp. Jag valde ett par blågröna högklackade skor till studenten. Hmm... Det regnade också när vi gick genom stan. Vad är en student utan regn liksom?

I Norre Katts park fick jag fler saker hängda runt min hals. Pricket över i:et var nog DongWoos (från 인피니트) ansikte! Min lilla lilla storasyster känner mig allt för väl. Världens bästa! Inte nog med det, hon bytte skor med mig när vi skulle hem. Jag hade krupit till bilen om det inte vore för henne. Jag var nog i himmelriket en stund där när jag stoppade fötterna i hennes sneakers.

Hemma fick jag tårta och presenter. Min kära före-detta-fiollärare kom förbi med en försenad avskedspresent. Jag blev väldigt rörd, för henne har jag spelat hos i tio år.

På kvällen drog jag och Becca till den allra sista studentfesten på Leffes. Där dansades det en hel del och några kramar lyckades jag sno, ett par samtal lyckades jag hålla också! Natten tog slut någon gång vid tre-slaget och vi begav oss hemåt. Någon gång runt fyra-tiden gav mina ögonlock upp och jag somnade efter att ha varit uppe i 24 timmar.

(Sen skulle jag och Becca gå hehe) Jag låste upp dörren. På ett försök. Med en hand.

Lyckan när man får sina första reblogs på tumblr he he.

Vaknade tidigt en lördagsmorgon för att cykla ut till Östra stranden för att se på soluppgången. Med mig själv. Forever alone~